... var jag och Katten och såg igår, för Katten hade läst att den ”skrämmer livet ur en”. Vem kan motstå sånt lixx. INTE JAG.
Familjen Campbell flyttar till creepy hus nånstans på landet, eftersom huset ligger nära sjukhuset där äldste sonen Matt genomgår en ny sorts behandling för sin svåra cancer. Läkaren säger att om sonen börjar få hallucinationer av behandlingen så måste den avbrytas omedelbart, vilket är anledningen till att sonen inte kan berätta för någon när han börjar se otäcka ansikten i speglarna och höra underliga ljud i huset. Det kan man ju tycka är en väldigt taskig behandling som är liksom upplagd för att ge folk hallucinationer av ren prestationsångest, men sånt är livet i skräckfilmerna (tyvärr. Varför är det så? Varför kan man inte göra en skräckfilm med trovärdiga detaljer? Jag kan köpa att det bubblar litet ektoplasma ur folk då och då, men jag kan omöjligt acceptera all den knasiga sjuk/psykvård som förekommer i skräckfilmer. Jag menar SÅ GÅR DET JU INTE TILL).
Var var vi? Jo, Matt ser otäcka saker. För att göra en lång historia kort (minispoiler!) så visar det sig att huset de bor i är ett gammalt bårhus. De hittar läskiga foton på döda människor, och ett läskigt rum där de döda brukade förvaras. Men vad är det för skugga som tycks förfölja Matt, och vad hände egentligen i det läskiga rummet förr i tiden?
Det stora problemet med den här filmen är det gamla vanliga: filmmakarna har inte kunnat bestämma sig för vad filmen egentligen handlar om, och vad det är vi ska bli rädda för. Är det den svarta skuggan som smyger sig på folk? Är det den onde professorn med tysk brytning? Är det rent av Matt själv? För att försäkra sig om att filmen verkligen ”skrämmer livet ur en” slänger filmmakarna in ALLT läskigt dom kan komma på. Det spelar ingen roll om det är relaterat till the main scare, det spelar ingen roll om det tillför något eller om det ens verkar rimligt. Och det gäller inte bara de läskiga grejerna. Måste man ha med så himla mycket olika grejer? Måste man ha med en cancersjuk son, en alkoholistpappa, två föräldralösa fosterbarn, en exorcist, rutten mat, avklippta ögonlock, tortyrinstrument, kurragömmalekar, spöken med brännskador, seanser, ektoplasma, tyska professorer OCH dataanimerade krabbor?
Jag blev rätt bummed av den här filmen eftersom den visade sig innehålla en del cancer och ”vad är det för mening med nånting när man ändå ska dö sen?” (det där sista sa de inte rätt ut i filmen utan är mer vad min hjärna säger när jag pratar med den om döden). Jag är kluven – å ena sidan är skräckfilm pure eskapism för mig, det finns nog inget som gör mig så lycklig och takes my mind off troubles som att gå med Katten på skräckfilmsbio, och då vill jag inte bli påmind om cancer och sånt. Men å andra sidan är skräckfilmen ett fantastiskt medium för att ta upp existentiella frågor, det ligger liksom inbakat i själva formen. Kanske för att man (nog) inte kan göra skräckfilm utan att den innehåller åtminstone en del död, och framför allt maktlöshet (ni vet, hur fort jag än springer så springer Freddy fortare, och jag ramlar alltid baklänges och kan inte resa mig igen när Sadako kommer krälande). Maktlöshet är det existentiellaste jag vet. Och min favoritskräckfilm (och favvofilm över huvud taget tror jag) är när allt kommer omkring The Ring (japanska ffs!), mycket eftersom den handlar om mer än bara något läskigt monster, bland annat om hur man kan hantera det faktum att vad vi än gör så kommer vi att dö.
Men nu var det ju The Haunting in Connecticut som vi skulle prata om. Okej att jag får existentiell ångest av att tänka på att folk får cancer, men det gör inte det här till en film med ett existentiellt tema. Det förekommer en del billigt prat om ”vi som är nära döden har kontakt med den andra sidan” och blablabla, men det betyder ju såklart ingenting. Det här är inte en smart film. Det finns inget djup, inget som stannar kvar efteråt. Det finns ingen anledning att se den om man inte som jag får en kick av att bli rädd på bio. Det förekommer en del saker som plötsligt hoppar fram till läskig musik, om det är sånt man är ute efter. I så fall rekommenderar jag den.
För mer info gå hit.
