Alex Schulman - An occurrence of an unknown origin that can not be explained logically or scientifically

Jag vill ju inte delta i något bloggbråk, men den här Alex Schulman, minns ni honom? Jag skrev att jag tyckte litet synd om det där barnet han har när det väl blir läskunnigt och kan läsa vilket trams han skriver. Nu tycks Alex ha tappat det helt och hållet. Jag var på toa nyss och när jag kommer ut ser jag att jag har 350 missade samtal, allihop från den här människan. Herregud, nu stänger jag av telefonen.

Äh, chillax, det var en travesti. Alex Schulman har inte ringt mig, han vet att jag ändå inte kommer svara. Och originalet är nästan bättre anyway. Tyvärr går inte originalet att länka till för det har han tagit bort, men jag länkar hellre till Linna Johanssons inlägg i alla fall för henne gillar jag. Här är ett och här är ett. Det finns fler men ni hittar dom nog själva om ni är intresserade.

Och det här handlade ju inte så mycket om skräck, men det är för att det inte går några skräckfilmer på biograferna! Typ alls! Jag och Katten har kollat. Det enda som finns är nyinspelningen av Terror på Elm Street, och vi är litet för förtjusta i originalet för att vilja sabba det med en remake som inte ens har en bra trailer. Seriously, hur svårt är det att göra en bra trailer för en skräckfilm? Man lägger på nån ödslig liten pianoslinga och så nån som pratar om nåt otäckt typ "Min vän Charlie tycker om kurragömma" och så nåt blekt barn med stora ögon på det. Fast hahaha, nu kom jag att tänka på det som måste vara världens sämsta version av en skräckfilmstrailer i modern tid (eller åtminstone i år). Jag har inte sett Paranormal Activity, och jag är inte ens särskilt kräsen när det gäller skräckfilmer på bio. Det ska inte vara vampyrer eller varulvar och det ska inte vara en svensk film och det ska inte vara tortyrporr, men i övrigt är jag öppen för det mesta. Men Paranormal Activity tänker jag inte se, och det är BARA för dom hade sabbat trailern vi såg så himla mycket. Originaltrailern var säkert inte så dålig, men det spelar ingen roll, det är för sent nu. Allt är för sent.

Heaven knows I'm miserable now

Keep your pants on, jag har inte läst ut Teatro Grottesco än. Jag håller på och den är ganska lovande hittills, men det är allt jag kan säga.

Men jag bara MÅSTE berätta vad som hänt. Såhär va, jag läser"Människohamn" va, av John Ajvide Lindqvist dårå. Det långa inlägget om Ajvide Lindqvist får vi ta senare för jag har rätt mycket att säga på området, men att han kunde göra mig detta: han har två karaktärer som strör Smiths-citat omkring sig, översatta till svenska! Alltså hallå, varför reagerar ingen? Det var ju det JAG skulle göra! Jag har redan valt ut citat och allting!

(Fast jag skulle göra det snyggare och inte totalrunka i alla låtar dom nånsin skrivit. Och så skulle jag välja bättre citat.)

"Jag hann först"

Groteska teatrar

Idag har jag köpt novellsamlingen Teatro Grottesco av Thomas Ligotti. Ursprungligen var jag på jakt efter serieversionen av hans The Nightmare Factory (också noveller), men när jag bläddrade i den tyckte jag den var så fult tecknad så jag struntade i det. Vill egentligen läsa novellsamlingen The Nightmare Factory (för den har ett fränare namn, Teatro Grottesco är litet fånigt), men den går tydligen inte att få tag på i Sverige eller på Ebay.

Jag har inte läst något av Ligotti tidigare. Är allmänt ganska skeptisk till (manliga) författare som sägs vara den nya Lovecraft (jag gillar ju inte ens gamla Lovecraft), men jag har för mig att en bekant till mig har berättat saker om hans noveller som gör att jag ändå vill ge dem en chans. Det var något om marionettdockor (eller vad det nu heter på svenska, puppets är det jag menar) som kommer nerhoppande från himlen och drar med sig folk upp igen. Om jag kommer ihåg fel och det inte alls är Ligotti som är skyldig till marionettdockorna så ber jag om ursäkt. Då har jag dessutom slängt ut pengar på en bok som INTE handlar om övergivna nöjesfält och grejer. #Fail

Jag återkommer med recension när jag har läst boken. Påminn mig om att jag också måste skriva om Shirley Jackson snart, jag fattar inte att Ligotti kom före henne in i bloggen, grymt orättvist.

Join me in the spirrrraaaaal

Teckensnitten är helt fuckade, inga inlägg ser ut som varandra om man säger. Men det var ju inte det jag skulle säga, utan jag skulle ge er litet länkar:

www.mangafox.com/search/author/ITO+Junji/
http://www.daniel-lau.com
http://www.mangaupdates.com/authours.html?id=1934/
http://brasscockroach.com/h4llos33n2007/manga/Amigara-Full/Amigara-0.html/

Dem kan man kolla in om man gillar Junji Ito och vill läsa några av hans grejer online. Om man inte gillar honom så beror det troligtvis på att man inte vet vem han är, och då kan man kolla länkarna i alla fall. *härskarteknik*

No, seriously. Jag läste Uzumaki första gången för ungefär sex år sedan och blev förtjust. Ito är inte bara en skicklig tecknare och hyfsat kuslig, han är också väldigt rolig (på det där inte-slapstick-sättet som jag gillar). Hans humor tycker jag märks framför allt i hans tidigare serier (finns bland annat att köpa i samlingsalbumen Museum of Horror här i Sverige). I senare serier som Uzumaki och Gyo blir han mörkare och läskigare, men humorn finns ändå kvar.

Vill ni ha ett smakprov på hans serier som inte är så långt så kan jag rekommendera The Enigma of Amigara Fault. Det är en kort serienovell som är något av det bästa han har gjort. Den är snygg, den är creepy och den har det där litet hisnande som utgör skillnaden mellan en okej skräckhistoria och en riktigt bra.

Ååh, när jag läser honom väcks de gamla drömmarna till liv om att jag ihop med någon som kan rita ska göra världens bästa skräckserier. Det faller inte på att jag inte känner folk som kan rita utan på att jag aldrig lyckas omvandla mina noveller till seriemanus. Oh well, maybe later. Tills dess kan ni läsa Ito.

En lövhög

Azzå jag bara undrar. Är det någon som faktiskt har läst hela House of Leaves? Jag började men kom inte längre än att de tappade bort barnen i den där korridorsvärlden, sen ba näe. Och jag veeet att den är experimentellt skriven och det är så nyskapande och spännande etc etc MEN ALLTSÅ. Nu ska vi prata allvar. Vi ska prata om REDIGERING. Varför är förläggare så rädda för att faktiskt redigera ordentligt? Om det är grejer i en bok som inte behövs, TA BORT DET. Om det är stycken som är långtråkiga, TA BORT DEM. Vad är det Stephen King säger, 10 % av första utkastet ska bort (nu vågar jag inte tänka på hur långa utkast HAN skriver för då blir det sådär svindlande typ var tar universum slut och så måste jag lägga mig en stund igen). Jag tycker 10 % är för litet, de flesta utkast skulle nog må bra av att skära ner en sådär 50 %, men så skrev ju inte jag Children of the Corn så vad vet jag (jag är allvarlig nu, jag älskar Children of the Corn). Om inte författaren fattar det själv så borde förläggaren/redaktören göra det.

Kanske är det inte litteraturen. Kanske är det jag som har en attention span på ungefär 30 sekunder. Men jag tycker det här är ett problem. För skräcklitteratur och litteratur i stort. Om man skriver långt ska det vara för att man har något att säga som inte går att säga på färre sidor. Och särskilt inom skräck. Skräck bygger på spänning. Vet ni vad som inte är spännande? Detaljer som är helt irrelevanta för handlingen!

Det FINNS författare som kan skriva långt om ingenting utan att det blir tråkigt. Här är till exempel en snubbe som jag tycker kan det. Men alltså, sådana författare är väldigt få, och de är antagligen inte du. Så börja strrrrryk.

Nu har jag inte pratat alls om genusaspekten i House of Leaves. Men tro inte ett ögonblick att jag inte tycker att författaren har ett väldigt irriterande och stereotypt sätt att beskriva män och kvinnor. Förläggaren ba "Neej du lilla gubben, det här var ju inte så lyckat, det här får du allt ta och skriva om." Nej vänta, så var det ju inte. Det var ju så att förläggaren ba "Men det här är ju strålande, du är ju ett geni!!!!!##" och gav ut boken. Och nu ligger den och möglar i min bokhylla, totalt utklassad av Lord Peter. Så kan det gå.

För att citera Dean: "WHY???!!!!??"

Nej, om man skulle ta och sluta grina och skriva litet i bloggen i stället. Nog för att det bara var ett halvår sen, men man ska ju inte vara snål.

Jag ville bara berätta att när jag gick på mellanstadiet så skulle min klass vara med och sätta upp nån slags föreställning med skräcktema. Det var en blandning av korta teaterpjäser, sång och dans, och om vi ville fick vi komma med egna bidrag. OMFG!!!!11123 tänkte mitt elvaåriga jag och satte igång att skriva en skräckpjäs ihop med mina kompisar. Den hette "Pensionatet" eller nåt i den stilen (jag läste mycket engelska barnböcker om flickskolor och det brittiska imperiet på den tiden) och handlade om ett pensionat. Det är det mest substantiella jag kommer ihåg. Sen var det nåt med två spökbarn som flöt runt bland pensionatsgästerna och pep "mammaaaa", och en (supposedly) otäck moder som gled omkring med bloddroppar målade i ansiktet. Jag spelade ett spöke så klart.

Nu kan man ju tycka att det här är inte intressant för någon annan än för mig, och det kan man nog ha rätt i. Men jag undrar i alla fall vad det är hos mig som alltid har njutit så mycket av att (försöka) skrämmas. Det här är bara ett av tusen exempel på saker jag gjorde för att jag tyckte det var så himla härligt att sätta skräck i andra. Jag var inte ett sadistiskt barn på något sätt, snarare överempatiskt, och jag skulle aldrig i livet ha grillat myror med förstoringsglas eller annat i den stilen som jag har hört att mina jämnåriga sysslade med. Men att skrämmas genom att berätta spökhistorier var typ det bästa jag visste. Jag älskade att bli skrämd själv också, men inte bara.

Varför gillar jag skräck? Varför gillar någon skräck över huvud taget? Kan man ju undra. Och i nästa veckas blogginlägg ska jag ge er svaren. Nej, jag bara skojade. I nästa vecka ska jag skriva färdigt min uppsats där jag svarar på HELT andra frågor. Hehehe. Nej, nu skojade jag igen. Jag skulle aldrig skriva hehehe på riktigt.