söndag 21 juni 2009

Drag me to hell om jag inte skriver i bloggen snart

För att komma över den här tröskeln som står mellan mig och min blogg måste jag börja skriva spontant och ogenomtänkt. Det låter ju skitenkelt, men det är det inte. Jag har dissat alldeles för många bloggar i mina dagar för att tycka det är okej när man bara skriver blaj. Men om man inte kan tillåta sig att skriva blaj så blir det ingen blogg alls, uppenbarligen. Jag har inte bestämt mig för om det betyder att jag ska omvärdera alla bloggar jag har dissat, eller om det betyder att jag bör lägga ner den här bloggen. Jag prövar ett tag till.

Igår såg jag Drag me to hell, av han som gjorde Evil Dead. Och NEJ JAG HAR INTE SETT EVIL DEAD. Jag började faktiskt kolla på den för några år sen, men den var så himla tråkig att jag inte orkade fortsätta. Det enda minnet jag har av den är en scen där en tjej blir våldtagen av en gren, som var oroväckande upphetsande. (Skojar jag? Ingen vet.)

Kan inte säga att Drag Me To Hell gav mig mersmak för regissören. Visst, den var okej. Ganska rolig på sina ställen, och ganska läskig på andra. I vanliga fall är jag stenhård motståndare till att blanda skräck och komedi (i alla fall komedi i den traditionella betydelsen, typ uppenbart komiska scener med en viss slapstick och sånt där man ser i sitcoms på tv. Shaun of the dead är ett bra exempel på vad jag hatar). Att jag ändå gick och såg den här filmen var dels för att jag tyckte att själva historien lät intressant (bli nerdragen i helvetet? I'm there!), dels för att den blev hypad i dn. Historien var okej, hypen i dn was not. Så jävla bra var den inte. Filmen bestod mest av en orgie i sätt på vilket den stackars Christine kunde bli förnedrad och i-stil-med-våldtagen på. När vi var på väg hem påpekade Katten att det vi just bevittnat var en enda lång demonstration av Christines maktlöshet. Jag är beredd att hålla med. SÅ kul och nytt är det inte med en smart, genomsympatisk brud som blir utsatt för en massa skit utan att kunna påverka sin situation. Det är liksom "Hahaha, så där är det i verkligheten! Haha!".

Bonusinfo: i filmens prolog blir ett gift (hetero)par påpucklade av en ond ande som kommit för att ta deras son till helvetet. Anden bitchslapar kvinnan en gång, och ger mannen riktiga snytingar flera gånger. Detta är tydligt trots att anden är osynlig (man hör det på ljudeffekterna och ser det på hur huvudena som blir slagna vrids på olika sätt). Tänk att till och med onda andar gör sån skillnad på män och kvinnor.