Nu frångår jag mina principer om att inte lobba för redan världsberömda STORA författarmän (seriously teenage boys lägg ner), men den här dokumentären om Lovecraft är faktiskt hemskt rolig. Jag hinner inte se hela för jag ska ut och bli bjuden på middag, men några saker hann slå mig när jag kollade:
1. Men tyst dumma skräckmusik jag hör inte vad speakern säger.
2. "Astronomi var en stor inspirationskälla för honom.". Och en bild av jorden utifrån. Stiligt.
3. He's mother MOTHERED him? Baaaaarf baaaaag!!! Eller vänta...
5. Unspeakable names och unspeakable names. You just spoke them.
6. Älskar figuren bakom Guillermo del Toro. Dom ba "Vart ska han stå nånstans när vi intervjuar han?" "Här.".
Mer av liknande fantastiska saker hittar ni i dokumentären.
Ps. Did you know that there were Lovecrafts, or LoveCROFTS, in England as far back as the 15th century?
onsdag 19 januari 2011
lördag 15 januari 2011
The House Next Door
Jag fick en del tips om böcker i det här inlägget. Nu har Helena slutat på Bokhora, det är jag ledsen för och läser inte den bloggen längre. Det är absolut inget fel på de andra bokhororna, men jag kom för skräcklitteraturen. Anyway, inspirerad av Helenas tips önskade jag mig litet böcker i julklapp (ja, vi har fortfarande önskelistor i min familj fast alla är minst över 20, det är pinsamt men deal with it). Jag fick en massa böcker både i julklapp och födelsedagspresent (fyra stycken av Katten, bless her heart she knows what I like), så nu har jag fullt upp. Först läste jag The Great God Pan av Arthur Machen som jag tyckte mycket om (boken alltså, har ej träffat Arthur) (herr Machen menar jag, vi är inte Arthur med varandra). Kanske kommer det ett inlägg om den senare. Men nu ville jag skriva litet om The House Next Door av Anne Rivers Siddons.
Jag tyckte boken var helt underbar. Det är så här jag vill skriva; med ett flyt som gör att man hela tiden glider med utan att märka det, dialoger som man hör i huvudet när man läser och det låter som om folk sitter i ens vardagsrum och pratar, och en miljö som inte kommer ivägen för berättelsen utan i stället lyfter och understryker den. Okej, nu blev det mest blaj när jag skulle beskriva det, men så är det när man är kär antar jag. Jag vill skriva så här, fast litet läskigare kanske.
Historien utspelar sig i en välbärgad förort i Atlanta, miljön är mycket homogen och alla är rika och spelar tennis eller dricker drinkar tillsammans på på skuggade altaner med värmen som vibrerar i bakgrunden. Huvudpersoner är Colquitt (tog ett ganska långt tag innan jag slutade uttala det som Colgate i huvudet, det var det enda ord i närheten som jag kände igen) och hennes man Walter. De är en del av den här södersocieteten, intelligenta, lågmälda och allmänt tillfreds med tillvaron. Men PLÖTSLIGT! så är det nån som köper tomten som ligger bredvid deras. Det är ett ungt par som ska flytta dit, och dom har med sig den här ohängda arkitekten (jag vet inte om det är meningen att man ska tycka att han är ohängd men det ÄR han) som designar ett fantastiskt, modernt hus som alla älskar. Och paret flyttar in och allt är awesome till en början. Men sen blir det andra bullar. Det tycks hända förskräckliga saker med alla som bor i huset, och Colquitt börjar misstänka att allt inte står rätt till.
Den här skräckhistorien har flera komponenter som är ganska kusliga. Det är obehagligt med den gated community-känsla man får av beskrivningen av livet och människorna i den rika sydstatsförorten, samtidigt som det verkar helt underbart och man själv vill bo där och inte ha ett problem i världen. Förutom ett hemsökt hus next door dårå. Det är också läskigt med människorna som flyttar in i huset - man vet att hemska saker kommer att hända, men man har ingen aning om vad, och Siddons är en mycket skicklig spänningsbyggare. Hennes stil påminner mig om Shirley Jacksons, mycket intelligent och liksom drömlik med fantastiska dialoger och en ganska svart syn på mänskligheten. Ändå får den här boken mig att älska livet. Jag bara älskar att någon har skrivit den. Anne Rivers Siddons I love youuu!
"AND I look like THIS"
Sydstaterna alltså. Det finns mycket där. Just nu läser jag en annan skräckbok som också utspelar sig där, kanske återkommer med en recension av den senare.
Jag tyckte boken var helt underbar. Det är så här jag vill skriva; med ett flyt som gör att man hela tiden glider med utan att märka det, dialoger som man hör i huvudet när man läser och det låter som om folk sitter i ens vardagsrum och pratar, och en miljö som inte kommer ivägen för berättelsen utan i stället lyfter och understryker den. Okej, nu blev det mest blaj när jag skulle beskriva det, men så är det när man är kär antar jag. Jag vill skriva så här, fast litet läskigare kanske.
Historien utspelar sig i en välbärgad förort i Atlanta, miljön är mycket homogen och alla är rika och spelar tennis eller dricker drinkar tillsammans på på skuggade altaner med värmen som vibrerar i bakgrunden. Huvudpersoner är Colquitt (tog ett ganska långt tag innan jag slutade uttala det som Colgate i huvudet, det var det enda ord i närheten som jag kände igen) och hennes man Walter. De är en del av den här södersocieteten, intelligenta, lågmälda och allmänt tillfreds med tillvaron. Men PLÖTSLIGT! så är det nån som köper tomten som ligger bredvid deras. Det är ett ungt par som ska flytta dit, och dom har med sig den här ohängda arkitekten (jag vet inte om det är meningen att man ska tycka att han är ohängd men det ÄR han) som designar ett fantastiskt, modernt hus som alla älskar. Och paret flyttar in och allt är awesome till en början. Men sen blir det andra bullar. Det tycks hända förskräckliga saker med alla som bor i huset, och Colquitt börjar misstänka att allt inte står rätt till.
Den här skräckhistorien har flera komponenter som är ganska kusliga. Det är obehagligt med den gated community-känsla man får av beskrivningen av livet och människorna i den rika sydstatsförorten, samtidigt som det verkar helt underbart och man själv vill bo där och inte ha ett problem i världen. Förutom ett hemsökt hus next door dårå. Det är också läskigt med människorna som flyttar in i huset - man vet att hemska saker kommer att hända, men man har ingen aning om vad, och Siddons är en mycket skicklig spänningsbyggare. Hennes stil påminner mig om Shirley Jacksons, mycket intelligent och liksom drömlik med fantastiska dialoger och en ganska svart syn på mänskligheten. Ändå får den här boken mig att älska livet. Jag bara älskar att någon har skrivit den. Anne Rivers Siddons I love youuu!
"AND I look like THIS"Sydstaterna alltså. Det finns mycket där. Just nu läser jag en annan skräckbok som också utspelar sig där, kanske återkommer med en recension av den senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)