Heaven knows I'm miserable now

Keep your pants on, jag har inte läst ut Teatro Grottesco än. Jag håller på och den är ganska lovande hittills, men det är allt jag kan säga.

Men jag bara MÅSTE berätta vad som hänt. Såhär va, jag läser"Människohamn" va, av John Ajvide Lindqvist dårå. Det långa inlägget om Ajvide Lindqvist får vi ta senare för jag har rätt mycket att säga på området, men att han kunde göra mig detta: han har två karaktärer som strör Smiths-citat omkring sig, översatta till svenska! Alltså hallå, varför reagerar ingen? Det var ju det JAG skulle göra! Jag har redan valt ut citat och allting!

(Fast jag skulle göra det snyggare och inte totalrunka i alla låtar dom nånsin skrivit. Och så skulle jag välja bättre citat.)

"Jag hann först"

Groteska teatrar

Idag har jag köpt novellsamlingen Teatro Grottesco av Thomas Ligotti. Ursprungligen var jag på jakt efter serieversionen av hans The Nightmare Factory (också noveller), men när jag bläddrade i den tyckte jag den var så fult tecknad så jag struntade i det. Vill egentligen läsa novellsamlingen The Nightmare Factory (för den har ett fränare namn, Teatro Grottesco är litet fånigt), men den går tydligen inte att få tag på i Sverige eller på Ebay.

Jag har inte läst något av Ligotti tidigare. Är allmänt ganska skeptisk till (manliga) författare som sägs vara den nya Lovecraft (jag gillar ju inte ens gamla Lovecraft), men jag har för mig att en bekant till mig har berättat saker om hans noveller som gör att jag ändå vill ge dem en chans. Det var något om marionettdockor (eller vad det nu heter på svenska, puppets är det jag menar) som kommer nerhoppande från himlen och drar med sig folk upp igen. Om jag kommer ihåg fel och det inte alls är Ligotti som är skyldig till marionettdockorna så ber jag om ursäkt. Då har jag dessutom slängt ut pengar på en bok som INTE handlar om övergivna nöjesfält och grejer. #Fail

Jag återkommer med recension när jag har läst boken. Påminn mig om att jag också måste skriva om Shirley Jackson snart, jag fattar inte att Ligotti kom före henne in i bloggen, grymt orättvist.

Join me in the spirrrraaaaal

Teckensnitten är helt fuckade, inga inlägg ser ut som varandra om man säger. Men det var ju inte det jag skulle säga, utan jag skulle ge er litet länkar:

www.mangafox.com/search/author/ITO+Junji/
http://www.daniel-lau.com
http://www.mangaupdates.com/authours.html?id=1934/
http://brasscockroach.com/h4llos33n2007/manga/Amigara-Full/Amigara-0.html/

Dem kan man kolla in om man gillar Junji Ito och vill läsa några av hans grejer online. Om man inte gillar honom så beror det troligtvis på att man inte vet vem han är, och då kan man kolla länkarna i alla fall. *härskarteknik*

No, seriously. Jag läste Uzumaki första gången för ungefär sex år sedan och blev förtjust. Ito är inte bara en skicklig tecknare och hyfsat kuslig, han är också väldigt rolig (på det där inte-slapstick-sättet som jag gillar). Hans humor tycker jag märks framför allt i hans tidigare serier (finns bland annat att köpa i samlingsalbumen Museum of Horror här i Sverige). I senare serier som Uzumaki och Gyo blir han mörkare och läskigare, men humorn finns ändå kvar.

Vill ni ha ett smakprov på hans serier som inte är så långt så kan jag rekommendera The Enigma of Amigara Fault. Det är en kort serienovell som är något av det bästa han har gjort. Den är snygg, den är creepy och den har det där litet hisnande som utgör skillnaden mellan en okej skräckhistoria och en riktigt bra.

Ååh, när jag läser honom väcks de gamla drömmarna till liv om att jag ihop med någon som kan rita ska göra världens bästa skräckserier. Det faller inte på att jag inte känner folk som kan rita utan på att jag aldrig lyckas omvandla mina noveller till seriemanus. Oh well, maybe later. Tills dess kan ni läsa Ito.