Azzå jag bara undrar. Är det någon som faktiskt har läst hela House of Leaves? Jag började men kom inte längre än att de tappade bort barnen i den där korridorsvärlden, sen ba näe. Och jag veeet att den är experimentellt skriven och det är så nyskapande och spännande etc etc MEN ALLTSÅ. Nu ska vi prata allvar. Vi ska prata om REDIGERING. Varför är förläggare så rädda för att faktiskt redigera ordentligt? Om det är grejer i en bok som inte behövs, TA BORT DET. Om det är stycken som är långtråkiga, TA BORT DEM. Vad är det Stephen King säger, 10 % av första utkastet ska bort (nu vågar jag inte tänka på hur långa utkast HAN skriver för då blir det sådär svindlande typ var tar universum slut och så måste jag lägga mig en stund igen). Jag tycker 10 % är för litet, de flesta utkast skulle nog må bra av att skära ner en sådär 50 %, men så skrev ju inte jag Children of the Corn så vad vet jag (jag är allvarlig nu, jag älskar Children of the Corn). Om inte författaren fattar det själv så borde förläggaren/redaktören göra det.
Kanske är det inte litteraturen. Kanske är det jag som har en attention span på ungefär 30 sekunder. Men jag tycker det här är ett problem. För skräcklitteratur och litteratur i stort. Om man skriver långt ska det vara för att man har något att säga som inte går att säga på färre sidor. Och särskilt inom skräck. Skräck bygger på spänning. Vet ni vad som inte är spännande? Detaljer som är helt irrelevanta för handlingen!
Det FINNS författare som kan skriva långt om ingenting utan att det blir tråkigt. Här är till exempel en snubbe som jag tycker kan det. Men alltså, sådana författare är väldigt få, och de är antagligen inte du. Så börja strrrrryk.
Nu har jag inte pratat alls om genusaspekten i House of Leaves. Men tro inte ett ögonblick att jag inte tycker att författaren har ett väldigt irriterande och stereotypt sätt att beskriva män och kvinnor. Förläggaren ba "Neej du lilla gubben, det här var ju inte så lyckat, det här får du allt ta och skriva om." Nej vänta, så var det ju inte. Det var ju så att förläggaren ba "Men det här är ju strålande, du är ju ett geni!!!!!##" och gav ut boken. Och nu ligger den och möglar i min bokhylla, totalt utklassad av Lord Peter. Så kan det gå.
Kanske är det inte litteraturen. Kanske är det jag som har en attention span på ungefär 30 sekunder. Men jag tycker det här är ett problem. För skräcklitteratur och litteratur i stort. Om man skriver långt ska det vara för att man har något att säga som inte går att säga på färre sidor. Och särskilt inom skräck. Skräck bygger på spänning. Vet ni vad som inte är spännande? Detaljer som är helt irrelevanta för handlingen!
Det FINNS författare som kan skriva långt om ingenting utan att det blir tråkigt. Här är till exempel en snubbe som jag tycker kan det. Men alltså, sådana författare är väldigt få, och de är antagligen inte du. Så börja strrrrryk.
Nu har jag inte pratat alls om genusaspekten i House of Leaves. Men tro inte ett ögonblick att jag inte tycker att författaren har ett väldigt irriterande och stereotypt sätt att beskriva män och kvinnor. Förläggaren ba "Neej du lilla gubben, det här var ju inte så lyckat, det här får du allt ta och skriva om." Nej vänta, så var det ju inte. Det var ju så att förläggaren ba "Men det här är ju strålande, du är ju ett geni!!!!!##" och gav ut boken. Och nu ligger den och möglar i min bokhylla, totalt utklassad av Lord Peter. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar