Kära dagbok

Jag saknar min summer of horror. Det vill säga jag saknar att ha ork till att ha några intressen utöver tv-tittande och prata med Katten och katten. Jag minns inte hur det känns att få idéer om nya skräcknoveller eller att sitta i timmar och skriva ett blogginlägg om japanska spökhistorier. Jag har inte sett en skräckfilm på evigheter. Jag är inte deprimerad eller något, jag jobbar bara heltid. Men någon gång ska jag ta mig tillbaka. När jag kan, när det går. När vi får sex timmars arbetsdag.

OBS om ni inte förstod det: detta var alltså vuxenversionen av "Kära dagbok förlåt att jag inte skrivit på så länge slut"