fredag 29 april 2011

Appropos Sixten, Selma lilla... appropos...

"I'm like five years old and I cook my own meals"

Eller mera appropå förra inlägget så kom jag på att jag ju läste detta när jag satt och letade bilder igår. För er som inte orkar klicka på länkar (jag orkar aldrig) så planerar Dreamworks tydligen ytterligare en uppföljare till The Ring (den amerikanska dårå) vars arbetsnamn är "The Ring 3D" (var får de allt ifrån?). Och som om detta inte vore nog så tillkännagav det japanska filmbolaget Kadokawa Pictures att en av deras nya filmer är "Sadako 3D". Enligt Koji Suzuki, författare till romanserien som Ring-filmerna bygger på, ingår det en scen där Sadako krälar ut ur TV-rutan.

Jag har inte särskilt starka känslor över detta, men jag kommer naturligtvis att se åtminstone Sadako 3D och sedan önska att jag inte sett den när jag inte vågar gå på toaletten ensam (badrummet är på något sätt den farligaste platsen, jag inbillar mig alltid att Sadako står bakom duschdraperiet och att jag kommer se henne i spegeln när jag borstar tänderna. Too much water play and the monster will come). Det var länge sedan jag såg Ring-uppföljarna, och de var naturligtvis inte i närheten av originalet, men jag minns dem ändå som helt okej. Det är klart att det hade varit bättre att inte ha några utan lämna historien delvis outforskad och låta den första filmen vara precis så fulländad som den var. Men om man bortser från detta så gjorde det inte direkt ont att se uppföljarna.

När det gäller den amerikanska versionen så tyckte jag inte ens om den första filmen. Om man nu är snäll och struntar i att det är ledsamt att man gör en ny version av en film som redan är så bra (fast hade det inte blivit någon amerikansk version hade jag troligtvis aldrig ens fått kännedom om den japanska, så jaja), så var det ändå inte en särskilt bra film. Det var flera år sedan jag såg den också, men jag kommer ihåg den som alldeles för fullproppad med förklaringar och backstories till sådant som borde vara upp till tittaren att fylla i själv. Jag tyckte också att sonen var obehaglig på fel sätt, typ "men jag dör du är pinsam"-sättet snarare än "oh my god so creepy"-sättet. Inte alls som väluppfostrade och välklädda lilla Yoichi. Och så kunde jag inte förlåta dem för att Samara visade ansiktet i filmen, en av de finaste grejerna med Sadako var ju att hon aldrig gjorde det (förutom läskiga ögat). Vad var min poäng? Jo just det, tvåan var tusen gånger värre. Jag har förträngt det mesta utom de dataanimerade hjortarna som anföll Rachels bil. Kan ni fatta att det var Hideo Nakata som regisserade den? Åt han fel dos hostmedicin tror ni? Slutsats: Inte så sugen på amerikanska uppföljare. Även om de är 3D.

2 kommentarer:

  1. På min tid översatte dom den lilla ramsan med "frolic in brine, goblins be thine". Man ba jo, det rimmar ju, men jafattarnte.
    Yoichi - finaste skräckfilmsbarnet eller ännu finaste skräckfilmsbarnet? Typ i tvåan när dom ba "nu ska dom vuxna prata" och så sätter han sig på knä inuti den där typ sovalkoven och dom stänger skjutdörren om honom. Man bara vet att där kommer han att sitta tills någon frågar efter honom. Möjligtvis gör han läxan i huvudet samtidigt.
    Och en sak till minns jag av tvåan; den obehagliga amerikanska Yoichi som äter en macka och man vill typ strypa honom. Och att den slutar med att Naomi Watts besegrar Samara genom att klättra in i TVn och lägga tillbaka locket på brunnen. HÄRRE GU

    SvaraRadera
  2. Men det rimmar ju inte ens? Eller alltså, frolic och goblins rimmar inte. Men hahaha, thine. Man ba "Näe, inte mine väl?".
    Jaa, Yoichi är fin och så duktig <3 Och hahahaha lägga på locket. Fantastiskt, så klokt! Synd att man förknippar Naomi Watts med detta, hon var ju så fin i Mullholland Drive.

    SvaraRadera