High fantasy är min go to-hatgenre. Den är som killar med en viss sorts skor, de liksom bara sitter där mitt emot en på tunnelbanan och plötsligt upptäcker man att man sitter och fnyser för sig själv. Jag kan vara på sf-bokhandeln för att kolla in om det kommit ett nytt Ito-album eller nåt, och så går jag förbi en Eddingsbok och bara "woman please". Varför? Jo, för att high fantasy i allmänhet är så himla KORKAD.
Det finns inget mindre fantasifullt än high fantasy. Där sitter folk och tänker att de ska uppfinna nya världar med nya religioner och magi och drakar och whatever, och hur ser de världarna ut? Precis som den vanliga världen. Maktstrukturerna är alltid desamma och miljön är alltid typ medeltida. Kvinnorna är förtryckta och får inte göra this or that, möjligtvis kan de vara drottningar "med en vilja av stål" eller något, men alltid i den gamla vanliga skitvärlden där de riskerar att bli bortgifta eller våldtagna eller något annat. Det är som om författarna bara inte kan föreställa sig en annan värld, med annorlunda sociala regelsystem. Det gör mig så arg för det är så himla DUMT liksom. Så banalt och andefattigt och korkat. Jag står inte ut med korkade böcker.
Katten har en viss svaghet för vissa böcker inom high fantasy-genren, och det har jag haft svårt att förlika mig med. Jag har inte kunnat fatta hur någon som är så intelligent och klarsynt och rolig kan uppskatta den typen av böcker. Nu när jag har läst "The Curse of Chalion" förstår jag litet bättre.
Jag ska inte skriva långt om "The Curse of Chalion". Den är på många sätt en typisk bok inom sin genre; hjälten Cazaril ska rädda kungariket och det är litet magi och demoner hit och dit och kvinnorna är smarta och starka ("Men åååh jag vill inte rida i den dumma damsadeln jag vill rida fort som männen!") men snygga och underordnade. Ändå kan jag förstå hur man kan vilja vistas i den världen är stund. Det är en spännande historia med intressanta element, framför allt det som handlar om det politiska styret och religionen. Katten har försäkrat mig om att det är en av de mindre idiotiska böckerna inom genren och det är kanske därför jag står ut med den. Jag hade till och med roligt när jag läste den. Men min kritik kvarstår. Fast kanske litet mer nyanserad.
Ung rebell
Som belöning för att jag utmanade min eget sociala regelsystem ("Men åååh jag vill inte läsa fåniga fantasyböcker jag vill läsa bra saker som folk med omdöme!") har katten gett sig på "The House Next Door" som jag skrev om för ett tag sen. Det innebär att jag just nu ofta får sms ungefär vid lunchdags när Katten är på jobbet med innehåll i stil med "hahaha Walter spiller sås på sin kavaj och efter att förgäves ha letat efter Colquitt får han till slut be Claire Swanson torka av den. Man ba dude, jag vet någon annan som kan torka av din kavaj".
Ps. Av Kaia har jag lärt mig att det finns en mängd subgenrer inom fantasy, precis som inom skräck. Det var ju tur att jag läste det för annars hade det här inlägget kunnat bli väldigt generaliserande.
Ps2. Alltså jag vet att Eddings inte är en kvinna, jag tycker bara att det är roligt att säga "woman please".
inte säker på om hon räknas som ung rebell när hon rider naken OCH i damsadel i vad som ser ut att vara väldigt maklig takt. Hon måste vara lite pojkflickigare först.
SvaraRaderaJag funderar och funderar på det här med könsmaktsordning i fantasyvärldar och vet verkligen inte vad jag ska säga eller ens riktigt vad jag tycker. Å ena sidan kan det verkligen vara en dealbreaker för mig när det behandlas på ett osnyggt sätt (lookin at you Terry Brooks) men jag tycker också att det går att låta sina karaktärer leva i och utmana ett sådant system på ett snyggt sätt. Inte 100% säker på att det är det Curse of Chalion gör, men jag tycker i alla fall inte att det stör lika mycket som det normalt gör.
Eftersom den är baserad på verkliga historiska händelser och en verklig historisk värld (~ish) tenderar jag att låta henne komma undan med lite ojämställdhet (vet inte om det är rätt av mig men whatcha gonna do). Med tanke på den värld hon arbetat från har hon ändå jämställdat upp den rejält; det finns kvinnliga präster och läkare och kurirer och att vara homosexuell anses kanske som lite konstigt men inte förbjudet och har sin naturliga plats till och med i teologin.
Nu är ju boken skriven ur Cazarils synvinkel och det leder tyvärr till att Iselle och Betriz utvecklas väldigt lite bortom typ "medeltida sköna damer fast dom är typ tuffa och tar ingen skit" för han är liksom upptagen med sina egna grejer. Tycker andra boken där Ista får vara berättarröst blir lite bättre på det sättet (sämre på andra sätt men oh well). Då blir det mer som bara en bok som utspelar sig i vår egen värld där karaktären möter samma sorts problem som vi gör i vår. Fast med demoner.
Jag menar ju inte att det är fel att skriva om världar där ojämställdhet råder, det vore ju helt bisarrt. Det tråkiga med high fantasy tycker jag är att det ALLTID är så, trots att genren och författarna liksom säljer in sig själva med slogan att "vi har minsann skapat våra egna världar för den vanliga världen är för tråkig". Eller nåt. Så otroligt fantasilöst.
SvaraRaderaMen jag håller med dig om att Chalion-boken blir mer uthärdlig just för att den -ish är baserad på verkliga historiska händelser. Fast det kanske är hyckleri av mig, jag vet inte. Varför är det bättre, egentligen?
Haha, innnan jag kom till sista paragrafen tänkte jag kommentera och säga "men testa någon ANNAN sorts fantasy och se om du gillar det bättre!" Vilket jag fortfarande tycker alla ska göra, men you know. Du vet ju att det finns mer, så då är det helt okej att hitta en genre man inte gillar så mycket. Jag är inte så jäääätteförtjust i high fantasy heller, men mest för att jag tycker det är tråkigt med allt det där du räknar upp. Dock finns det undantag (Tamora Pierce är bra på det), men jag föredrar andra former av fantasy själv. Typ urban fantasy. Favoritgenren, helt klart.
SvaraRaderaOch förresten fick det där du sa om killar med en viss sorts skor mig att skratta som en galning. Min syrra har en policy: killar med fula skor är fula, hur bra de än ser ut egentligen. Jag misstänker att hon har rätt också, men vad vet jag.