To be or not to be... a mockumentareeeee

Wickerman hängde här häromkvällen när Katten var på Fancy Dinner Party. Katten har en tendens att inte vilja titta på skräckfilm när hon känner sig stressad eller orolig, och då är det bra att Wickerman finns eftersom han kan titta på vad som helst när som helst (han är bra på en massa andra sätt också, detta är bara ett gott exempel). Sagt och gjort, vi tittade på skräckfilmen "The Tunnel", och det ledde mig in på ämnet för kvällen: mockumentaries (mockumentärer?).

Såna här ställen blir Katten bjuden till. Inte jag.

En mockumentary är alltså en film som är uppbyggd som en dokumentär fast allting i den är på låtsas. Exempel på skräckmockumentaries (wow, långt ord) är "The Last Exorcism", "Paranormal Acitivity" och "Blair Witch Project". "The Tunnel" är en australiensisk mockumentary som handlar om ett gäng journalister som ger sig ner i övergivna tågtunnlar i underjorden där det ryktas att något hemskt pågår. Många hemlösa människor sägs ha försvunnit där nere och regeringen försöker tydligen mörka alltihop (varför i hela friden de gjorde det framgick aldrig).

Jag ska inte gå närmare in på den filmen eftersom den var ganska dålig, men jag ska prata litet om mockumentaries som fenomen. När det gäller skräckfilmer innebär greppet oftast att en grupp personer har bestämt sig för att undersöka något som ligger i skogen/underjorden/den amerikanska södern och tar med sig en videokamera för att dokumentera sina upplevelser. Är det ett bra sätt att göra skräckfilm på? Finns det över huvud taget några lyckade exempel? Jag har funderat litet över de bättre och sämre mockumentaries jag har sett, och tagit fram följande listor:

Saker som gärna får förekomma i en mockumentary:

• Någon form av logik. Varför filmar du? I vilka lägen filmar du? När skulle man i verkligheten rimligtvis sluta filma? Tänk över detta.
• Någon form av omdöme när det gäller längd på scener. Även i dokumentärer är det okej att klippa du vet.
• Åtminstone EN karaktär man kan sympatisera med. Jag vet inte varför osympatiska och störiga karaktärer är så vanligt förekommande i just mockumentaries

... näe...

Saker som absolut inte bör förekomma i en mockumentary

• Långa scener där folk springer omkring i mörkret utan att man ser vad som händer (för i verkligheten finns det ingen bra belysning)
• Långa scener där folk får sammanbrott och skriker åt varandra (för i verkligheten blir folk så där under press)
• Omotiverade filmklipp på till exempel månen eller en sten. (Ja, det finns månar och stenar i verkligheten men varför skulle filmteamet på uppdrag för att undersöka en exorcism gå ut i trädgården mitt i natten, sätta på kameran och lägga den framför en sten?)
• En douchebag som håller i kameran (för det finns douchebags i verkligheten)

Dude I'm SUCH a douchebag

Med utgångspunkt i dessa listor har jag sorterat bort The Tunnel (helt ologisk, för mycket spring i mörkret), Paranormal Activity (100 % osympatiska karaktärer) och yes, även Blair Witch Project (jag tror att de ägnade ungefär 80 % av filmen åt att skrika åt varandra). Men det betyder inte att mockumentaries är en dum idé i sig. Man kan göra mycket med illusionen om att något verkligen har inträffat på riktigt, det är inte en dålig utgångspunkt. Ett tips på en bra skräckmockumentary är den spanska filmen "Rec", en film om ett nyhetsteam som befinner sig i ett hus för att göra en dokumentär om en grupp brandmän på utryckning. Plötsligt finner de sig vara avskurna från omvärlden när myndigheterna av okänd anledning sätter hela byggnaden i karantän. Ploten är välgjord, huvudkaraktären Ángela går totally att sympatisera med, det finns en anledning till att kameran går och filmen är genuint otäck. Varning dock för att det finns en amerikansk remake som heter "Quarantine" - jag har inte sett den, det är möjligt att den också är bra men det verkar fånigt att se den när originalet helt säkert är det. Även om hon från Dexter är med.